Saknar dock

Idag har vi i SPEU06 haft Livskompetens-dag med skolsköterskan, som för övrigt Ola tycker är skitsnygg, och kuratorn. Det var jättekul, och skönt eftersom man fick snacka ut om Bettina (!) och saker som man annars aldrig skulle kunnat säga till några andra vuxna inom skolan. Men efter vi varit där,  och prata om allt såntdär, kom jag också att tänka på hur mycket jag saknar Gullbrandstorpsskolan, 9A, alla nior och de flesta lärarna.
Det känns som man inte alls är någon speciell på Sannarpsgymnasiet, man är bara Louise och en i mängden. Man har ingen speciell relation med någon av lärarna, eller det närmaste jag kan komma det är väl isf. att min psykologilärare, Mikael Thelin, som är min gamla mentors, engelska- och franska-lärares, Annas, man. OJ vad mycket! ^o) Det känns som man inte syns och kan inte riktigt visa vad man kan, och plus att vi har sjukt mycket i skolan så man kan fan aldrig ta det lugnt. Alltid hänger något från skolan över en. Och det som känns jobbigt, det är att man inte har någon inom skolan att gå till längre. Innan fanns alltid Thorwald, Anna eller Ingegerd där, men nu finns ingen. Åh, vad jag saknar dom! Dom var min trygghet, och det behöver man. Man visste att dom alltid fanns där om man behövde och att dom verkligen fattade.
Men sånt är livet, och man får väl göra det till det bästa.

Skönt att jag ska träna snart iallafall :) Ouh, det är fett kul.

Like a shelter in storm, I'll keep you warm
When everything fales, I'll be the wind in your sails
With you I am strong, I feel ten feet tall
If things go wrong, you're there to break my fall
And you know, you can always count on me


Mina tjejer, Måns, Frida och alla mina fina pärlor - NI ÄR BÄST!

/ Louise.


RSS 2.0